...... att skolor och aktiviteter har börjat. Var tar tiden vägen? Hade ju tänkt försöka blogga något varje dag, men tiden vill inte räcka till .

Barnen är i full gång med sina skolor och det är mycket som ska fungera med logistiken. Det är läxläsning, se till att de är hela och rena, har varma kläder för höst och vinter, kläder för idrottsaktiviteter, de ska till och från aktiviteter och lek med kompisar, hemmet ska hållas iordning, jobb ska skötas, tvätt, disk och handla, laga mat. Ja listan kan göras lång och det finns bara 24 timmar på ett dygn och vissa av dessa timmar behöver i alla fall den här kroppen sova.

Jag har börjat skola dessutom och jag tänker ju inte bara bli precis godkänd utan naturligtvis kämpa för ett i alla fall väl godkänd.
Idag blir det ett litet besök hos mitt älskade barnbarn för att få se honom i hans hockeymundering! Min lille fine kille! Oh vad jag blir varm i hjärtat när jag tänker på mina barn och mitt barnbarn.
Vi ska försöka röja i trädgården och få iordning inför den stundande vintern och så ska barnen på ungdomsfestival och jag behöver sitta lite över skolböckerna.

Livet är fullt upp och det är skönt på sätt och vis för det ger mindre utrymme till tankar på det som varit tufft och jobbigt sedan snart 2 år tillbaka, eller snarare kanske 1,5 år tillbaka. Ibland tränger dock tankarna fram och påminner mig om det som varit. Precis som att de påminner om att jag måste fundera på och bearbeta det klart så att jag verkligen kan lägga det bakom mig och gå vidare.
Kan väl erkänna att jag gått lite mot det jag egentligen tror på , och sopat det lite under mattan ett tag, men just nu vill jag och hinner jag inte ta tag i det. När allt annat lugnat sig ska jag ta mig den funderaren som jag måste och besluta mig för hur jag ska och vill leva i framtiden, men just nu är det helt Oki som det är.

som händer. Mycket på jobbet med utveckling, förändringar, utbildningar, möten och så det vanliga jobbet.
Till det kommer allt med barnen både i skola och hemma, det är hämtning,lämning och se till att de har läxböcker med tillbaka till skolan på rätt dag, frukt till mellis, gympakläder på rätt dagar, kläder efter väder och för att inte prata om träningsdagar, läxläsning, att de påminns om att duscha några gånger i veckan, kalas de ska gå på med införskaffning av presenter, tvättning och strykning av kläder så att de kan känna sig fina när de ska bort, tandläkar- och läkartider som ska passas.
Och sen har vi hemmet med allt där finns att hålla igång med. Tvättning, strykning, damma och dammsuga, torka golv och detta evinnerliga plockandet.
Vi har dessutom ett par utrymmen som behöver göras iordning lite grundligare.
Sen finns en trädgård som ska fixas, krukor som ska plockas in för hösten, krukor som ska planteras om, gräs som ska klippas, saker som ska upp på vinden,
Tyvärr har dygnet bara 24 timmar, men det löser väl sig!
Hur får tiden utvisa.

Mycket har hänt sedan jag skrev senast. Mitt älskade lilla barnbarn har haft piratkalas för sina kompisar och släktkalas för oss. Tänk att det gått 4 år sedan han föddes och jag blev mormor.
Jag älskar att va mamma och mormor och alla som känner mig vet att jag lever för mina älskade ungar och min lille älskade dotterson.
Jag fick äran att göra tårtorna till hans kalas.

är det nu för hela slanten. Barnen tittar på Snövit med riktiga människor och de älskar det!

Nu när de vet att de slipper vara ensamma i eftermiddag så är de lugnare och gladare. Skönt! Precis så jag vill se mina flickor. Trygga och harmoniska.
Dags för mig att försöka koncentrera mig på lite måsten, men det är svårt när tankarna hela tiden snurrar. Allt var ju så underbart i helgen, livet kändes hoppfullt, positivt och bara underbart och vips borta.

Jag vill inte ner igen. Det har tagit mer än ett år att ta mig hit och jag vill inte förlora mig i misstänksamhet, oro igen och framför allt vill jag inte förlora mig själv. Jag vill inte förlora mina barn och min man och vårt liv.

Vill ha det så härligt som i helgen, känna glädjen, lusten och kärleken i vår familj. Jag vill att vår familj är vår !

Fast idag känns det hopplöst och långt borta. Hoppas på det bästa .......

Tisdag morgonen och barnen är fortfarande sjuka, men dock bättre.

Jag känner mig nere så nu åker man på den där förkylningsskiten som man kanske klarat om man varit på topp.

Ska jobba ikväll så jag hoppas verkligen att mannen kommer hem och avlöser mig så att jag kommer iväg till jobbet i tid. Det känns inte bra att lämna barnen ensamma när de är sjuka. Känns som man kan välja bättre tillfällen för att få dem att växa, våga vara ensamma en stund och utvecklas än när de är sjuka, mer känsliga och i större behov av trygghet.

Nu ska de i alla fall få frukost och sen får jag väl fixa med lite nödvändigt.
Har ingen lust men måste ta mig i kragen. Är i alla fall inte trött för även om jag somnade sent så har jag sovit gott.

Var uppe och släppte ut katten som blivit instängd mitt i natten. Innan jag stängde dörren in till det rummet så kollade jag om där var någon katt, kallade och lockade, men inget hände och ändå var han där.

Så har helgen gått. Måste säga att det varit en innehållsrik, känslo-och arbetsam helg på alla sätt och vis.

Jag arbetade lördag kväll och söndag dag. Lite få samtal, men jag hittade andra saker att göra och fick undan ganska mycket. Det börjar kännas som om jag på riktigt har hittat mig själv igen. Jag börjar känna att jag har mer koll, mer ork och samma längtan som förr att gå till jobbet. Jag älskar att vara sjuksköterska och i oktober ska jag börja plugga psykogeriatrik. Ska bli så himla kul!

Har haft lite kul med/ åt en arbetskamrat i helgen. Livet är spännande och kul ibland så har jag inte sagt för mycket.

I fredagskväll tittade hela familjen på arnfilmerna. Herrejäklar vad de var bra! De kommer jag absolut vilja se om.

Amelia började klaga på ont i halsen på söndagskvällen och innan vi skulle stoppa dem i säng konstaterade vi att båda hade feber och ingen av dem skulle till skolan idag.

Måndagen har varit lugn, men jag har hunnit med en hel del i alla fall. Det vanliga med bädda, fixa tvätt och disk, men också betala räkningar, handla, göra negerbollar till mitt barnbarns kalas och laga mat. Det blev lite dammsugning och städning av köket med nu innan barnen ska lägga sig.

Nu blir det att lägga barnen och sen ta tag i lite fler måsten, planera lite och fundera lite.

Vaknade tidigt av att Olivia kom och la sig hos mig. Hon var riktigt förkyld och snorig.
Vi kom överens om att hon inte skulle gå i skolan idag. Vill inte utsätta henne för ansträngningen att cykla nästa 2 mil med en sån förkylning som hon har i kroppen.
Lillhönan fick dock gå till skolan.

Jobb och jobb. Det har varit mycket de här 2 senaste dagarna. Fast det är kul också och jag måste erkänna att jag gillar att jobba.

Mannen fick hämta barnen idag, eller han körde till fritis och sa till tjejerna att de fick cykla hem sina cyklar så skulle de ses hemma. Sen var de och åt glass.

När jag kom hem närmre sex kände jag mig trött och i behov av att koppla av. Tog lite kaffe och kollade på glamour. Efter det kollade jag på masterchef. Jag älskar det programmet!

Daniel och jag hjälptes åt att laga dagens middag. Örtkryddad torsk i folie. Jag tyckte att det var gott, men kunde varit lite mer kryddat, Olivia åt ganska bra och Amelia också, men mannen tyckte att det var bland det äckligaste han smakat.
Det fick han gärna tycka, men han kunde ätit upp och sagt det när barnen inte hörde.

Jaja, man kan inte få allt!

Barnen är lagda och jag ligger och ska snart sova. Ett gammalt problem löst, men det andra späddes på istället.

Jag vet snart inte ut eller in. En dag i taget antar jag och mycket att göra skingrar tankarna.