Jag har kommit igång med förändringen av mitt liv. Ett steg i taget mot mitt mål att få det liv jag vill ha på alla plan. Jag ska trivas med mig själv, både hur jag ser ut, hur jag är mot mig själv och mot andra.
Jag vill vara sann mot mig själv och stå upp för det jag tror på, jag vill och den jag är. Säga nej till det som jag inre mår bra av oavsett vad det handlar om.
Jag har börjat med promenader och upptäckt att det är Oki när det inte fungerar med att jogga. Jag ska ändra lite i min kost, men mest ska jag se till att röra mig mer.
När skolan är klar ska jag kolla över vad jag vill med mitt liv i övrigt! Om det finns någon utbildning att gå, ev byte av arbete etc. Vi får se! Nu blir det dusch i alla fall!

.....mycket sedan jag skrev senast. Har jag berättat att yngsta dottern bröt armen när vi premiäråkte skridskor för 3 veckor sedan? Igår tog vi bort gipset.
Jag går i skolan och läser demens och psykiska sjukdomar hos äldre. Intressant men ganska tidskrävande. Idag har jag suttit med tenta hela dagen. I fredags var jag med mina tjejer i skolan. Det var en lärorik dag och mycket trevligt. Härliga barn som kan mycket och som skötte sig kanonbra. Efter blev det fika på världens mysigaste kafé . Tyvärr slutade inte dagen lika bra som den började, men det är en annan historia.
Lördagen innehöll blandad kompott men slutade absolut bättre än fredagen. Dagen idag har som sagt mest bestått av tentapluggande, men jag hjälpte barnen så att de kunde fira sin pappa idag. Han fick frukost på sängen, några bra tidningar och ett gäng svarta strumpor.
Nu ligger jag här och tänker tillbaka på tiden som gått sedan jag skrev senast, minns knappt när det var.
Mina tankar rör mycket, både positivt och mindre positivt. Reflektion över händelser, funderingar över sånt som kan och ska bli bättre och imorgon är det dags att ta tag i ett och annat. Tur det finns proffs på vissa saker och tur att man inte är sämre än att man kan be om hjälp. Det tycker jag är en styrka. Tiden får utvisa om hjälpen gör nytta. Nu ska jag sova och drömma om härliga tider.

Vilken tur att jag har en man som är bra på att lyssna och som får mig att känna mig trygg. Ska försöka att tänka på detta tillfälle nästa gång min man behöver att jag lyssnar.

Fy vad jag känner mig vilsen. Undrar om det beror på min medicinering eller annat? Jag kan inte klura ut det. Jag kanske grubblar för mycket?
Fast det är svårt att inte tänka på det när jag känner att det inte är som det brukar.

Är helt utmattad och än är inget över. Varit med älskade Livan på ytterligare ett EEG.
Själva undersökningen gick bra, men något svar fick vi inte.
Dagen till ära har Olivia ont i halsen och är väldigt trött, vilket gör att jag är på helspänn hela tiden och DET kan jag säga tar på krafterna.

Att det sen inte blev många timmars sömn i natt, att jag saknar min stora dotter och mitt lilla barnbarn, tjafs på jobbet( helt onödigt) gör inte saken bättre.
Ovanpå det ska jag försöka klara en 7-poängs utbildning om demens- och psykiska sjukdomar hos äldre.

Jag kan säga att just nu längtar jag efter en lugn och problemfri tillvaro för att klara av att ta in nya och intressanta kunskaper.
Det gör man inte när det känns som kaos runt om en, och man själv känner att jag vill sova och vakna framåt vårkanten.
Jaja...nu får det bli ?och sen plugga.

Kan inte sova. Är trött, men får ingen ro.
Kan inte äta ordentligt, sover inte om nätterna.
Jag vill ju bara att allt ska va bra! Lugn och ro, friska, pigga och lyckliga barn.
Saknar jackebus och Mette !

Tankar, bilder och frågor flyger och far. Trodde livet skulle bli lättare ju äldre man blev, men just nu ser det inte ut så.
Ont i magen! Måste få sova, men när jag blundar kommer bilderna och när jag öppnar ögonen kommer tankarna och frågorna.
Jag har inte tid och ork med detta just nu.
Fast kroppen och knoppen kör sitt race visst.
Fan helvete satan!
Jag måste ju snart upp och köra barn till skolan och till sjukhuset .

Bara undersökning och inga svar!
Alltid samma! Frågor men inga svar!!!!!

Ligger och lyssnar på regnet och längtar till Mallis !
Nu gick det upp för mig varför min längtan dit blir extra stark när jag känner mig ledsen här hemma.

Jag har ju alltid känt mig lycklig när jag varit där. Jag förknippar helt enkelt Mallis med lycka:)

I natt är en sån natt då jag önskar att jag var på Mallis.
En natt då inga bekymmer skulle nå mig.
Jag undrar vad som krävs för att jag ska slippa minnesbilderna som dyker upp i huvudet på mig och som gör att jag inte kan blunda och somna.

Jag vill ju inte bli påmind mer, vill inte ha ångest mer, inte nu!

Vill bara ha lugn och ro tills skolan är över, tills jag vet vad som felar Olivia , tills barnen fått en underbar jul, tills jag har tid och lust att ta de beslut som jag måste och sedan gå vidare i livet och lämna allt bakom mig. Bearbetat och klart!

Känner mig ganska nöjd med mig själv. Har pluggat, fixat med tvätt, dammsugat och hunnit med att umgås med familjen.

Har kommit igång med disskusionsuppgiften i skolan. Riktigt spännande, men känner att vi måste utveckla det mer, men vi har ju några dagar till på oss!

Det har varit en bra dag tycker jag! Var och hälsade på mitt barnbarn och han var fullkomligt fullkomlig i hockeymundering. Finaste Jack !

Tjejerna har varit på ungdomsfestival och tittat på young blood och fått deras autografer. De har gjort en massa kul aktiviteter, men framför allt träffat sina kompisar.
Ikväll har vi väntat och väntat på att mannens kompis och sambo och deras lille nyfödding skulle komma, men nu orkade inte jag vänta längre.
Dags att sova för att orka med morgondagens äventyr!