är det nu för hela slanten. Barnen tittar på Snövit med riktiga människor och de älskar det!

Nu när de vet att de slipper vara ensamma i eftermiddag så är de lugnare och gladare. Skönt! Precis så jag vill se mina flickor. Trygga och harmoniska.
Dags för mig att försöka koncentrera mig på lite måsten, men det är svårt när tankarna hela tiden snurrar. Allt var ju så underbart i helgen, livet kändes hoppfullt, positivt och bara underbart och vips borta.

Jag vill inte ner igen. Det har tagit mer än ett år att ta mig hit och jag vill inte förlora mig i misstänksamhet, oro igen och framför allt vill jag inte förlora mig själv. Jag vill inte förlora mina barn och min man och vårt liv.

Vill ha det så härligt som i helgen, känna glädjen, lusten och kärleken i vår familj. Jag vill att vår familj är vår !

Fast idag känns det hopplöst och långt borta. Hoppas på det bästa .......

Tisdag morgonen och barnen är fortfarande sjuka, men dock bättre.

Jag känner mig nere så nu åker man på den där förkylningsskiten som man kanske klarat om man varit på topp.

Ska jobba ikväll så jag hoppas verkligen att mannen kommer hem och avlöser mig så att jag kommer iväg till jobbet i tid. Det känns inte bra att lämna barnen ensamma när de är sjuka. Känns som man kan välja bättre tillfällen för att få dem att växa, våga vara ensamma en stund och utvecklas än när de är sjuka, mer känsliga och i större behov av trygghet.

Nu ska de i alla fall få frukost och sen får jag väl fixa med lite nödvändigt.
Har ingen lust men måste ta mig i kragen. Är i alla fall inte trött för även om jag somnade sent så har jag sovit gott.

Var uppe och släppte ut katten som blivit instängd mitt i natten. Innan jag stängde dörren in till det rummet så kollade jag om där var någon katt, kallade och lockade, men inget hände och ändå var han där.