Ligger och lyssnar på regnet och längtar till Mallis !
Nu gick det upp för mig varför min längtan dit blir extra stark när jag känner mig ledsen här hemma.

Jag har ju alltid känt mig lycklig när jag varit där. Jag förknippar helt enkelt Mallis med lycka:)

I natt är en sån natt då jag önskar att jag var på Mallis.
En natt då inga bekymmer skulle nå mig.
Jag undrar vad som krävs för att jag ska slippa minnesbilderna som dyker upp i huvudet på mig och som gör att jag inte kan blunda och somna.

Jag vill ju inte bli påmind mer, vill inte ha ångest mer, inte nu!

Vill bara ha lugn och ro tills skolan är över, tills jag vet vad som felar Olivia , tills barnen fått en underbar jul, tills jag har tid och lust att ta de beslut som jag måste och sedan gå vidare i livet och lämna allt bakom mig. Bearbetat och klart!