Känner mig ganska nöjd med mig själv. Har pluggat, fixat med tvätt, dammsugat och hunnit med att umgås med familjen.

Har kommit igång med disskusionsuppgiften i skolan. Riktigt spännande, men känner att vi måste utveckla det mer, men vi har ju några dagar till på oss!

Det har varit en bra dag tycker jag! Var och hälsade på mitt barnbarn och han var fullkomligt fullkomlig i hockeymundering. Finaste Jack !

Tjejerna har varit på ungdomsfestival och tittat på young blood och fått deras autografer. De har gjort en massa kul aktiviteter, men framför allt träffat sina kompisar.
Ikväll har vi väntat och väntat på att mannens kompis och sambo och deras lille nyfödding skulle komma, men nu orkade inte jag vänta längre.
Dags att sova för att orka med morgondagens äventyr!

...... att skolor och aktiviteter har börjat. Var tar tiden vägen? Hade ju tänkt försöka blogga något varje dag, men tiden vill inte räcka till .

Barnen är i full gång med sina skolor och det är mycket som ska fungera med logistiken. Det är läxläsning, se till att de är hela och rena, har varma kläder för höst och vinter, kläder för idrottsaktiviteter, de ska till och från aktiviteter och lek med kompisar, hemmet ska hållas iordning, jobb ska skötas, tvätt, disk och handla, laga mat. Ja listan kan göras lång och det finns bara 24 timmar på ett dygn och vissa av dessa timmar behöver i alla fall den här kroppen sova.

Jag har börjat skola dessutom och jag tänker ju inte bara bli precis godkänd utan naturligtvis kämpa för ett i alla fall väl godkänd.
Idag blir det ett litet besök hos mitt älskade barnbarn för att få se honom i hans hockeymundering! Min lille fine kille! Oh vad jag blir varm i hjärtat när jag tänker på mina barn och mitt barnbarn.
Vi ska försöka röja i trädgården och få iordning inför den stundande vintern och så ska barnen på ungdomsfestival och jag behöver sitta lite över skolböckerna.

Livet är fullt upp och det är skönt på sätt och vis för det ger mindre utrymme till tankar på det som varit tufft och jobbigt sedan snart 2 år tillbaka, eller snarare kanske 1,5 år tillbaka. Ibland tränger dock tankarna fram och påminner mig om det som varit. Precis som att de påminner om att jag måste fundera på och bearbeta det klart så att jag verkligen kan lägga det bakom mig och gå vidare.
Kan väl erkänna att jag gått lite mot det jag egentligen tror på , och sopat det lite under mattan ett tag, men just nu vill jag och hinner jag inte ta tag i det. När allt annat lugnat sig ska jag ta mig den funderaren som jag måste och besluta mig för hur jag ska och vill leva i framtiden, men just nu är det helt Oki som det är.